Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Minckens vinhandel», elt tvåvåningsträhus,
i dag som fir nästan oförändrat, lika
småstads-reputerligt som för elt halvt sekel sedan — men
skylten med de solhlekta, målade druvorna
finns icke mera. Otto Eriks farfar lade grund
till affären, Otto Erik själv lade ned den. Han
var icke affärsman, samlade bara konstsaker,
dyrbara möbler i synnerhet samt alla möjliga
gamla musikinstrument. Hland dem rörde
sig Sven Ingelet hemvant och säkert vid sina
besök i den överfyllda våningen. Den undre
hyrdes ut. Guldsmedsbutik.
Nu var det torsdag som sagt — den 29 maj
1913. Otto Erik Minck gick och sög på sin
middagscigarr, starkt bolmande, och systern
Malin, hans ogifta, elva år äldre syster, salt vid
ett av fönstren i en högkarmad renässansstol
och följde honom med blicken. Hon tog sig
förunderligt liten ut i den breda, praktfulla
stolen. Brodern gick långsamt av och an över
golvet, iklädd en nött jacka av brunt juftläder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
