Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ulrich brukade deklamera Runeberg med
gråten gurglande i svalget.
»Jäkeln anfäkta!» . . .utbrast Bernik —
»Ynglingen kan då härma allting som en riktig aktör.»
Ingelet bet sig i underläppen. »Ja allt —
utom geniet», svarade han sakta, endast Minck
hörde det.
Efter steken, sedan champagnen serverats,
hälsade Leo Lewenhult dem välkomna i ett
ledigt hållet andragande, mestadels i skämtsam
ton, utom när han berörde dödens rika skörd
inom kretsen, då stego alla upp och det var
mycket högtidligt. Visserligen spillde Ludde
Fernlund hälften av glasets innehåll på duken,
men det var ändå mycket högtidligt.
»Jäkeln anfäkta vad han år tränad och kvick,
Lejonet!» . . . undslapp det Ruben Bernik.
Därmed bröts på ett osökt vis den tystnad
som uppstått, och nu pratade somliga högljutt
vidare om gubben Ulrichs tre ogifta döttrar,
medan kyparen satte fram desserttallrikarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
