Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stum, jag har aldrig hört henne tala, endast
sett henne le. Man glömmer icke det leendet.
Ett litet, litet notes-block har hon ständigt
i kjolfickan, små perforerade blad, dem skrev
hon på och räckte mig, otroligt snabbt skrev
hon ned sina svar, sina infall, sällan frågor,
oftast nöjde hon sig med att nicka instämmande,
eller hon skakade på huvudet, munnen sluten
men oändligt känslig. Gestalten späd, kanske
oansenlig, i stället lyste ur blickens ljusblå
klarhet en stark själ, som tidigt härdats. Hon
skrev: »7?n gång har jag ju redan dött, sen
dess skrämmer mig inte döden, nu lever jag
ett alldeles nytt liv.»
Och jag, jag vann hennes hjärta! Huru det
tillgick har jag aldrig kunnat utreda. Det
märkte hon och skrev: »Du är så dum, Sven,
så härligt dum! Naturligtvis har du inte
en avlägsen aning om vad allt du ger mig,
därför tar jag emot allt... av dig. Allt utom
medlidande, det är lika fattigt som . . . pengar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
