- Project Runeberg -  Breven till Cecilia /
142

(1920) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Minns du ... ja ... minns du paddan som
kröp upp ur svandammen? En stor, tjock och
ful padda, slemmig, ovantill gråbrun med gröna
fläckar och knapprader av vårtor, underlill
vit — jag ryste. Du betvivlade mitt mod,
Cecilia! Kärleken övervinner allt, raskt grep
iag odjuret om ryggen med haja men hårda
fingrar, lät dig tillfredsställa din nyfikenhet
på nära håll. Efteråt tänkte jag: o padda,
o Bufo, vi två ses aldrig mer, gudskelov I
Oförsiktigt tänkt. I förrgår på eftermiddagen
satt jag vid mitt bord framför det öppna
fönstret, lutad över en tung, diger foliant, ett
gammalt helgonlegendariuin med skönt målade
versaler. Från gatan nådde mig en gäll
utbju-darröst: centerbe, centerbe\ . . . det är »hundra
örter», en sorls magstärkande droppar, jag
trodde mig förflyttad till Neapel, där brukar
man höra det ropet om morgnarna. Så tystnad
igen, djup tystnad. Och antingen det nu var
den eller vårluften eller lektyren som gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmcecilia/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free