- Project Runeberg -  Breven till Cecilia /
214

(1920) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hugo, på en mottagningsafton, visserligen
lyckades fängsla elt par, tre damers intresse
så länge han utbredde sig över Swinburnes
diktning, men »den gudomlige» slumrade in
framför kaminelden. Roande tydligt ser jag
scenen för mig. Alt du, gudomliga, ofta frestats
till en liten blund vid min svagt, ack så svagt
lågande vältalighet, därom råder intet tvivel.
Sannerligen, för alt vara en så pass utpräglad
enstöring är jag icke mycket självmedveten,
icke heller befängd med rätthaveri, fastän jag
knappast har råd till eftergifter, jag medger ju
allt så villigt, både i tal och skrift, det har
du säkert konstaterat med ett leende.

Aftonen i går tillbragte jag på
Kapellrestaurangens veranda, dilförd med milt våld.
Rådman Fernlund, en klasskamrat, trohjärtad
och bra karl, befinner sig i staden för tillfället
samt i penningknipa för jämnan, och då Otto
Erik Minck fortfarande vistas på landet, så
satte han sin lit till mig. Stor och rar lyste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmcecilia/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free