Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
golfvet, d. v. s. så ljudlöst de tunga
jaktstöflarna det tilläto. Rakt fram till gitarren
— tog ned den frän väggen och satte sig
på yttersta kanten af en stol. Sedan var
det en lång stund, som om jag alls icke
existerat. Endast en gång gaf han mig en
hastig blick — en blick, som helt hjälplöst
bad om ursäkt för de breda vattenspår hans
stöflar lämnat efter sig. Det var nämligen
på senhösten, och regnet slog ihärdigt mot
rutorna.
Jag har kanske glömt att omnämna, att
Barnekow var en af de mest musikaliska
människor jag någonsin påträffat. Han
spelade ytterst känsligt. Helt och hållet sin
egen lärare, brukade han försvara sig mot
mitt beröm med att det alls ingen konst
var — »jag kunde strax». Men som alla
värkligen musikaliska personer, var han
långt ifrån alltid i stämning; det gafs till
och med tider, då äfven den svagaste ton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
