Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man kunde lätt igenkänna Arthur Delvi på hans
porträtt i galleriet; ty troget hade penseln återgifyit
den höga pannan, de djerfva ögonen och den krokiga
näsan. Munnen var helt och hållet dold af krusigt,
svart skägg; men om man hade böjt undan detta, så
skulle man haf va varseblifvit obehagligt formade, tjocka
läppar, något sammantryckta på midten. Det var en
mun, som skulle hafva uppväckt Lavaters misstroende,
en mun, som uttryckte råhet, lidelsefullhet och en
okufvad egoism.
Öfverste Kadzivil var en man om något öfver 30
år med en atletisk figur, en ädel ansigtsoval och vackra,
metallglänsande, man skulle nästan kunna säga
magnetiska ögon. Hans hy var starkt brynt af solen och
öfverläppen skuggad af långa, ljusbruna mustascher.
Den efterföljande skaran bestod af unga,
lefnads-glada män, klädda i eleganta jagtdrägter och
sinsemellan skrattande, pratande och stojande, allt under
det de sprängde framåt i kort galopp.
Deras af den häftiga ridten upphettade ansigten
samt fladdrande plymer och hår skulle hos en
åskådare med inbillningskraft lätt hafva väckt tanken på
”vilda jagteri”, till hvars emottagande det ståtliga, dystra
Bergelmo på intet sätt syntes olämpligt.
Snart smattrade jagthornen tätt utanför
slottspor-tarne, hvilka genast med slamrande ljud slogos upp,
hvarefter jägarskaran stormade in på borggården, der
dess hästar emottogos af granna, guldglänsande betjenter.
— Till matsalen mina herrar! — ropade värden,
— bordets nöjen vänta oss.
— Någon liten omklädnad skulle kanske vara
nödvändig, innan vi göra Bacchus vår uppvaktning, —
genmälde öfverste Badzivil och såg med en städad
hof-min på sina nedstänkta jagtstöflor.
— Onödigt, — svarade värden, — bort med all
etikett och till bords, mina herrar!
— Till bords, till bords! — skallade detichorus
från den glada ynglingaskaran; — följom vår värd!
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
