Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salong, der vi tillbragte mången afton framför brasan
i den stora marmorkaminen.
Ett par gånger följde han mig äfven ut till mitt
slott St. Germain, hvars naturliga läge mycket
behagade honom. Men under allt detta bibehöll han den
hemlighetsfulla slöjan omkring sin person, och först i
^ den stund, då vi skildes för alltid, sade han några
upplysande ord.
Detta s&edde om hösten år 1811. Han kom då
sent en afton till mig på mitt slott och medförde sin
lilla son.
Han talade kort och häftigt om en resa, som han
måste företaga, och ifrån hvilken han kanske aldrig
skulle återkomma. Sin gosse kunde han ej medföra,
utan önskade att få lemna honom på St. Germain,
hvar-jemte han bad mig att, om han ej mera återkom, föra
gossen till er, herr baron. Han skulle skrifva ett bref,
gom jag skulle medtaga till er, sade han; men detta
bref erhöll jag aldrig.
År hafva sedan förgått, under hvilka Constantins
son har vistats på Ghateau de St. Germain, och jag
har kämpat i Eysslands ödemarker.
Men så fort fred var sluten, begärde jag
tjenst-lodighet och skyndade att uppfylla mitt löfte.
— Och derför tackar jag er, herr markis. Tillåt
mig nu att fylla edert glas. — Baronen skänkte med
frikostig hand i åt sin gäst.
— Jag säger ej nej. Vin smakar i sanning godt,
då man talar om ett kärt ämne.
— Deruti har ni rätt; det gifver förhöjd smak
åt det, som man säger. Men en fråga: Hade ni ingen
aning om målet för Constantins resa.
— Min öfvertygelse är, att denna egentligen icke
hade någon annan orsak än, att han måste ut. Paris
var honom for trångt, och den vilda oron i hans sinne
kunde ej lindras genom annat än stormar och faror.
Han sade så en gång sjelf.
— Ja, han var en märkvärdig man, och edraord
äro ej osannolika; men hvad som förundrar mig är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
