- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
32

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lerier, och inom kort vorö de båda herrarne
invecklade i en liflig dispyt, i hvilken Arthur i böijan
deltog. Men-när samtalet hade blifvit så underhållande,
att det tycktes tilldraga sig markisens hela
uppmärksamhet, steg Arthur upp, gjorde en kort ursäkt och
lemnade de båda herrarne åt sig sjelfva.

Markisen såg hans aflägsnande med sannt nöje,
ty han hade en lång stund önskat att fa blifva allena
med herr Maritschy, af hvilken han hoppades kunna
utleta ett och annat.

Maritschy såg efter sin vän med en viss grad af
nyfikenhet; ty han förstod, att något ovanligt hade
varit å färde, och vände sig derefter åter till herr
d’Her-ville med full föresats att utforska både honom sjelf
och hans ärende.

Hvad slutligen Arthur beträffar, så aflägsnade han
sig med en suck af på en gång tyngd och lättnad.

Att få gå var detsamma som att få afkasta sig
en tung boja, att blifva allena var detsamma som att
rätt känna tyngden af de fjettrar, som återstodo.

Arthur Delvi var verkligen fängslad.

Det var dock ej denna afton, som åstadkommit
detta. Kedjorna hade länge legat virade om honom;
men de hade först nu blifvit åtdragna. Förut hade
han endast hört deras skrammel; nu kände han äfven
deras kyla.

Det ligger en omätlig skilnad uti att veta att
något finnes, emot att känna det. I det förra fallet
kan man glömma; uti det senare hålles minnet
beständigt vaket.

Arthur böljade att förstå denna skilnad, och ifrån
att hafva varit missnöjd med sitt öde, började han att
förbanna det.

Han anklagade försynen for hvad som var, i stället
för att kasta en tänkande blick på det förflutna och
anklaga sig sjelf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free