Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det riktigaste är derför att draga henne ifrån
en hop mindre saker, hvilka ej äro värda den
ringaste uppmärksamhet och lägga henne på sin egentliga
plats.
Nu är det dock tyvärr så beskaffad t, att blicken
alltifrån barndomen är van att riktas utåt så mycket,
att den har svårt för att vända sig åt motsatt håll,
och derför blir man bekant och förtrolig med en
mängd små yttre ting, vid hvilka man så vänjer sig,
att man tror sig ej kunna umbära dem, under det att
man aldrig faller på den tanken, att inre ting äro
svåra att sakna.
Häraf följer helt naturligt, att en person vid
inträdet i nya förhållanden företrädesvis granskar den
yttre färgen af dessa och ser efter, om det, som han
är van att betrakta, finnes. Upptäcker han det då,
så känner han sig förnöjd och tycker sig ej behöfva
söka efter något mera.
Hvad jag nu säger är ej dikt eller fantasi, utan
afspeglingen af någonting, som ofta tilldrager sig i
lifvet. Jag tror, att ni skall medgifva det. En
qvin-na» för hvilken de yttre sidorna af en sak äro de mest
granskningsvärda, inträder t. ex. i ett äktenskapligt
förhållande. Hon gör det med gladt sinne, ty
prakten och glansen le emot henne, och någonting annat
tror hon icke kan vara hufvudsakligt. Hon blir firad,
beundrad och afundad, hon blir medelpunkten i
säll-skapslifvet, dagens fjärilar fladdra omkring henne och
ett och annat hjerta faller till hennes fötter, hon
njuter af lifvet och tror lyckan sväfva på ytan af alla
dessa glänsande förhållanden. Men tiden förgår, och
en och annan länk brytes, en och annan ljusstrimma
slocknar, och med hvar följer en bit af hennes lycka,
som sålunda försvinner stycke efter stycke. Kan ni
tänka er detta, Elisabeth?
— Ja, — svarade hon, i det ett vemodigt
leende spred sin aftonbelysning öfver hennes ansigte,
— jag måste väl kunna tänka mig ett förhållande,
som speglar mina egna öden. Jag förstår, att ni har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
