Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
er olycklig och ensam, ty den make, som ni ’valt, har
ni längesedan upphört att anse såsom något stöd, och
han skall då ej heller kunna vara det. Men en annan
finnes, som både vill och kan det och som är fardig
att våga allt för er. Yill ni tillåta denne andre att
stå såsom en trogen vän vid eder sida, om sorgens
och smärtans stund kommer, och vill ni sjelf kalla
honom till er hjelp samt låta honom visa, hvad en
mans kraft förmår?
Yid öfverstens sista ord hade Elisabeth med oro
vändt ansigtet emot honom, och när han tystnade,
frågade hon hastigt, hvad han menade eller på hvad han
syftade. Radzivil sade, att han icke kunde förklara
sig tydligare, och bad henne att icke vara orolig;
der-efter begärde han svar på sin framställning.
Hon sade honom då med något osäker röst, att
hon skulle vänta honom i bekymrens stund, men kalla
på honom kunde hon icke.
— Nåväl, — svarade han, — jag skall ändock
söka att infinna mig i rättan tid, och nu farväl, ett
långt farväl! t
— Ni ämnar då verkligen fara?
— Ja, bådas vår pligt fordrar det.
— När se vi hvarandra åter?
— Det blir ej på länge, kanske .ej förr än ni
be-höfver mig.
— Ah, då blir det kanske snart nog, — sade
hon med ett svagt bemödande att le.
—. Det tror jag ej, men var likväl säker om, att
jag i farans och olyckans stund skall finuas vid er
sida, och nu återigen lef väl!
Han fattade hennes hand och kysste den utan
frambrytande lidelse, men likväl med öfverväldigande
ömhet.
Derefter afiägsnade han sig med stadiga steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
