Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattat med din rika, öfverlägsna kärlek, och hvilket du
vill skydda emot verldens sorger, då, Fernando,
klappar mitt hjerta dubbelt så fort, och jag trycker mig
hårdare intill dig, likasom rädd, att man kunde slita
dig från mig.
— Nå, men när andra hviska i ditt öra, att du
är skön, och säga dig tusen andra behagliga saker,
trifs du då ej väl, om än borta från din Femando?
— Nej, ack nej, jag lyfter då kanske mitt
huf-vud något högre än vanligt, ty för din skull gläds jag
Öfver att vara skön; jag är ju din, helt och hållet din
egen, och derfor är det roligt, om andra tycka mig
vara af något värde.
Fernando blickade uppmärksamt omkring sig,
der-på aflöste han hastigt sin mask, den unga flickan
följde hans exempel. Man kunde nu se deras
anletsdrag, det var ett förtjusande vackert par; Fernandos
bronsfargade hy, blixtrande ögon och djerfva profil
gjorde honom till en passande typ for manlig kraft
och sydländsk eld; Anita hade nattsvarta, uttrycksfulla
ögon, fint mejslade drag och svällande läppar. Fernando
drog henne sakta till sig, och hon slog sina armar
med ett barns okonstlade tillitsfullhet omkring hans
hals, hennes andedrägt smekte hans kind, och hennes
ögon blickade med varmaste hängifvenhet in i hans.
— Hvad jag är lycklig — sade han med
vibrerande stämma, — haf tack, du mitt hjertas brud, för
de stunder af himmelsk salighet, som du skänker mig,
och tro du på din Fernando; han skulle offra verldar
för sin dyra Anita. Må den stund aldrig komma, då
han ej kan skydda dig för lifvets sorger, ej i sitt eget
bröst kan uppfånga de giftiga pilar, som ödet afskjuter
mot dig.
— Ack, Femando, du talar så vemodigt; det får
du ej göra; lifvet ler ju mot oss.
Fernando drog en djup suok och förblef tyst.
Plötsligt rätade han upp sig och påsatte hastigt
ån mask; steg och skratt af annalkande personer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
