Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låg helt nära. Han ville genast försöka. Han, ville
ej mera se Nathalia, men han ville se någonting annat,
lika skönt som hon.
Och så steg han upp och ämnade fatta den höga,
silfverarmade ljusstaken för att genast sätta sin tanke
i verket; men efter första steget vände han om och
sjönk maktlös åter ned på sin plats.
— Hvad voro konstverk, hvad var hela verlden
emot Nathalia? Ingenting ]på jorden skulle mera kunna
glädja honom.
Han försjönk i en stum, Öfverväldigande smärta.
Hans panna tryckte sig allt hårdare emot den kalla
marmorskifvan.
Länge förblef han så i ett slags dvallikt
tillstånd.
Dvalan är det sorgsna, sinnets hvila. Hon ligger
på botten i smärtans djup. Bådbråkad, söndersargad
sjunker man ned i henne och förblir én stund utan
medvetande. När man åter vaknar, så skall
uppstigandet böija.
Man skall klättra uppför de branta väggarne,
nedför hvilka man blifvit kastad.
Man skall arbeta sig upp ur sitt djup.
Alexander reste sig med ens och utropade: —
Jag har blifvit skändligt bedragen; man har lekt med
mitt hjerta; men jag skall veta att straffa — jag är
kejsaren.
Han lemnade soffan och började att häftigt gå
fram och tillbaka. Plötsligt stannade han och for med
handen öfver ögonen.
Det var något, som hade skymtat förbi honom
och kommit honom att blekna.
Förvirrad såg han sig om. Intet fanns.
En gestalt hade han likväl sett: det var ej
inbillning; men hvad var det då?
Det var ett minne, som hade blixtrat fram ur det
förflutnas mörker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
