Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förebrående, samt hoppats att med sin tjusningskraft
åter kunna bringa honom till sina fötter och låta hans
vrede och svartsjuka upplösa sig uti ett mildt adagio.
1 sjutton års tid hade furstinnan ansett kejsar
Alexander för den mest undergifne, uppoffrande och
kärleksrike älskare.
Inom en enda minut hade han för henne blifvit
hård och sluten såsom en granithäll.
Kär Alexander hade blifvit allena i salongen, drog
han en suck så djup och tung, att den tycktes vilja
spränga hans bröst. Det var minnet af det förflutna,
som suckade öfver det närvarande.
Furstinnan hade vid utgåendet tappat ett par
handskar. De låga på golfvet helt nära intill kejsarens
fötter. Han lutade sig ned och upptog dem.
Det var ett par fina, parfymerade, fransyska
handskar med guldstickade sömmar.
Kejsaren betraktade med ett uttryck af det
djupaste vemod dessa små omhöljen för de händer, som hade
varit >och ännu voro honom dyrast på jorden.
Han fann ett slags bitter fröjd i att hålla dem,
att inandas deras doft och att emellanåt kyssa dem.
Slutligen dolde han dem innanför sin rock, under
det att ett par stora tårar rullade ned öfver hans
kinder och försvunno i hans tjocka mustaoher.
Steg hördes i detsamma. Furstinnan återkom.
Kejsarens ansigte återtog sitt kalla, hårda uttryck.
— Är ni färdig, madame ? — frågade han.
— Ja, Sire.
Båda lemnade salongen och giugo ned för
trapporna. På gatan höll en släde, det var kejsarens.
Aftonen var ovanligt skön, firmamentet klart och
stjembeströdt och Öfver de stora palatsema och
snö-höljda gatorna göt månen sitt bleka silfver.
Kejsaren räckte furstinnan handen för att hjelpa
henne upp i släden. Han kände att hon darrade.
— Är ni rädd, madame? — frågade han.
t— Jag öfverlemnar mig i edert beskydd, Sire,—
svarade hon med fast stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
