Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Furstinnan skiftade färg. — Om hyena talat ni ?
— frågade hon.
— Om baron Konrad Kalisch.
— Och ni tror, att jag kan gifva er upplysning
om honom ?
— Ja, ni kan det, madame, ty jag är en man af
ära och Konrad Kalisch^ vän.
Generalens stämma ljöd fast och allvarlig.
— Och ni tror er kunna rädda honom, kunna
rycka honom ur den sorgliga belägenhet, hvari han nu
forsmäktar?
— Jag hoppas det, madame.
— Gifve Gud, att edert hopp icke blefve sviket!
Fråga hvad ni önskar veta, och jag skall svara.
— Godt, madame, vill ni då säga mig riktiga
orsaken till baron Kalisch’s fängslande.
Furstinnan tvekade, men minnet af Konrad
Kalisch i hans mörka fängelse förjagade hennes betänkliga
heter, och hon berättade för general Eadzivil de sista
dagarnes händelser med ädel och förtroendefull
uppriktighet. — General, — sade hon slutligen, — jag
har nu anförtrott er sådana saker, som få qyinnor
skulle hafva velat meddela en man; men jag litar fast
på er tystlåtenhet och er heder. Mitt öde hvilar nu
till en del i edra händer, och en röst i mitt inre
hviskar, att ni åter skall göra det ljust, att ni skall
förmå rädda Konrad.
Femtonde Kapitlet.
Herr Maritschy’s nyheter.
Arthur Delvi låg på sin soffa och tänkte öfver
det besynnerliga förhållandet, att hans hustru åter
hade börjat närma sig honom och blifva vänlig, då
dörren sakta Öppnades, och herr Maritschy inträdde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
