- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
119

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det kan ju vara ungefår detsamma. Jag föreställer mig
åtminstone, att det; tunna, fladdrande blå eller värmens
rand intill kylan har sin motsvarighet hos en vacker
flicka lika så väl 8Qm den skona, varma koloriten,
som utgör sjelfva kärnan i elden.

— Jag förstår ej,- hvad du menar med motsatta
fårger.

— Dermed menar jag det röda och det blå; det
roda är den högsta värmen, det * blå är den finaste
kylan. I sin verld bilda dessa två hvar sin pol, och
öfvergången från den ena ‘till den andra är en
allt-jemt fortgående, skön skiftning. Så har jag åtminstone
tänkt mig saken; men nog kan det hända, att andra
ej forstå hvad jag menar.

Wladimir gäspade:

— Ja, det tror jag med säkerhet. Vet du, Georg,
om du fortfar att sitta så här inne för att läsa och
grubbla, så blir du bestämdt till slut litet besynnerlig.
Du får verkligeti lof ätt vara litet mera ute i verlden
och ej oupphörligt sysselsätta dig med lärda saker. I
morgon har Kischry en liten tillställning för mig och
några flera bekanta. Du kan just komma och följa
med då. Om jag kunde få dig något muntrare och
tref-ligare, så vore det verkligen en riktig vinst för mitt
enformiga hemlif.

— Jag fruktar, att jag ej kan blifva så, som du
önskar; men för att göra dig till viljes skall jag i alla
fall följa med dig i morgon. Jag förmodar, att jag
blir välkommen.

-— Naturligtvis, du är ju i mitt sällskap. —• Baron
Wladimir gned med en beskyddande min sin öfverläpp.

Georg såg det och smålog litet försmädligt.
Måhända ämnade han äfven att säga någonting i
öfver-ensstämmelse med leendet, men en blek man om trettio
år inträdde i detsamma och afbröt de båda
ynglingar-nes samtal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free