- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
128

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Var han icke skyldig att offra allt för henne,
som med så blindt förtroende, en så varm kärlek hade
kastat sig i hans armar?

Om hon icke hade trott honom så fast, icke hade
älskat honom så innerligt, då..’. ja, då kunde han
hafva tänkt på hvad han var skyldig sin heder. Men
nu... Skulle väl lifvets tro och kärlek * i detta varma
hjerta utandas sin dödssuck för hans skull? O, nej!
Förr fick allt på jorden vika.

De der papperen kunde väl i alla fall ioke vara
så betydelsefulla.

Men ännu en sak: om han skulle Bäga henne
allt och sedan skjuta sig för pannan och dö som ett
försoningsoffer vid hennes fotter, skulle hon icke då
öfver hans lik i frid kunna återvända till sitt hem?
Och vore detta icke värdigare dem båda?

Hon skulle då icke längre bedrageu vandra fram
i verlden, och kanske skulle hon äfven för hans
kärleks skull förlåta honom.

Men att säga henne allt!

Ja, se deri låg just det fruktao svärda. Han skulle
aldrig under sin bekännelse kunna våga se in i de
kära ögonen.

Men likväl... Ja, han ville försöka.

Han torkade ångestsvetten ur pannan, öppnade
beslutsamt dörren, gick igenom det bredvid salongen
liggande kabinettet och trädde in till Anita.

Den unga qvinnan hade öfverlemnat
packnings-bestyren åt sin kammarjungfru, och Bedan hon en
stund förgäfves hade väntat på Fernandos återkomst,
hade hon begifvit sig in i musiksalongen och derifrån
hördes nu de klara tonfallen af hennes vackra röst.

Hon märkte ej när Fernando steg in; ty hon satt
med ryggen vänd åt det håll, hvarifrån han kom.

Han ville ej heller afbryta den täcka sången, utan
stannade tyst vid dörren.

Anita sjöng en spansk romans, som var
Fernandos favoritsång. Densamma hade hon sjungit den
första aftonen, då Fernando hade gästat hennes hem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free