Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall du hålla i din hand. Vandra vägen nedåt dalen
och böj din panna mot jorden, så att ej de hårda
klipporna, må krossa din hjessa. Din väg skall först
blifva ödslig såsom ett ungt kids, hvilket har blifvit
skild t ifrån sin moder och förirrat sig i öknen; men
var vid godt mod, ty der steppens sand bränner hetast,
skall en jordens dotter framstå for dig. Hennes hår
skall vara mjukt såsom silke, hennes ögon skönare än
gazellens och hennes kinder finare än den späda
persikans fjun. Din fackla skall vidröra hennes bröst, och
hon skall känna värmen af dess paradisiska eld samt
följa och tjena dig.
Mahanah, Saghalians yngste son, tag facklan ur
din faders hand och lys med henne din väg.
Mahanah föll på sitt ansigte mot jorden, reste sig
derpå och tog facklan ur sin faders hand.”
Det första bladet var här slut. Alexander
betraktade ännu en gång Öfverskriften med ett tankfullt
uttryck i ögonen och lade sedan arket ordentligt vid
sidan af de andra. Derefter tog han ett nytt och
fortsatte sin läsning:
"Åter reste sig fursten af solen från sin tron och
vinkade ånyo med handen.
Då samlades hastigt hans folk i skaror omkring
honom, och Saghalian hof sin stämma upp och talade:
— Lejonet lägger sig till hvila i sin kula, solen
sjunker trött i den klara vågens famn och den gamles
skägg hvitnar. Saghalians dag är ute och han skall
försvinna ifrån sitt land, sina bröder, sina söner och
sina hjordar. Må derför krigarne från den vilda
öknen, jägarne från den gröna skogen och herdarne
ifrån den yppiga betesmarken lyssna till sin khans
sista ord.
Alla stodo i stum förbidan omkring den gamle.
— Träd fram Aleck Kahn, — talade Saghalian
åter, — träd fram, son af min själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
