Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I handen höll han en fackla.
När han kom midt framfor Lejana, stannade han.
Det var Mahanah.
— Dotter af öknen, — sade han och föll på sitt
ansigte ned för hennes fotter, — din skönhet är mera
strålande än Paradisets houris’ och dina ögon klarare
än stjernor. Se, de hafva trängt in nti Mahanahs
hjerta. Han är din slaf.
Facklan, som han höll i sin hand, vidrörde nu
Lejanas bröst, och hon kände en ny eld brinna i
sitt inre.
Aleck Khan mottog Mahanah i sitt tält och
bemötte honom väl.
Men elden ifrån Mahanahs fackla brann allt högre
i Lejanas hjerta. Dagar grydde och förbleknade, men
öknens dotter sökte fåfängt att qväfva kärleken till sin
herres broder.
Mahanah älskade äfven han, glödande såsom
öknens sol, men Aleck Khan såg intet af allt detta.”
Såg intet, — tänkte Alexander och lade det andra
bladet omsorgsfullt ofvanpå det första, — såg intet,
utan lät bedraga sig. Månne denna saga är skrifven
för mig? Det torde visa sig vid upplösningen. Kanske
man vill inverka på mig. Godt, man kan försöka;
man känner mig ej. Ändamålet med detta manuskript
skall jag dook utfinna, — jag vill se huru långt man
vågar gå.
Han tog det tredje bladet och fortsatte:
”Men en dag kom och uppenbarade för honom
hvem Lejanas hjerta tillhörde.
Då kände Aleck Khan att det vardt natt i hans
själ, och med vredgadt sinne befallde han sina tjenare:
— Bind en Mahanah och döljen honom för solens
ljus samt fören Lejana bort ur min åsyn.’1
Aleck Khans tjenare lydde sin herres befallning.
Men sorgsen gick höfdingen in uti sitt tält. Han
böjde sitt hufvud och förmådde ej att stå upprätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
