Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Furstinnan Nerinsky nalkades Alexander, fattade
hans hand och kysste den. Hennes ögon voro fulla
af tårar.
—- Farväl, sade kejsaren med vek stämma, —
farväl, mitt hjertas ljusa fröjd;!
— Lef väl, Kalisch, — tilläde han derpå,
räckande den unge mannen sin hand, — gör denna qvinna
så lycklig, som jag förgäfves har försökt!
Han vande sig nu till generalen, som med stum
rörelse hade åsett uppträdet, och sade småleende:
— Nå, Radzivil, har ni känt igen Aleck Khan?
— Sire, — svarade generalen, — jag har icke
känt igen någon annan än min ädle, storsinnade kejsare,
Alexander den förste.
— Hm, exempel är en god sak, Radzivil! Jag
har just i dag tänkt, att det ej är olikt en lykta, som
bäres framför oss och låter oss se vissa ting i en annan
dager, än vi annars skulle hafva gjort. Ni måste
gifva furstinnan en afskrift af er österländska saga.
— Jag skall efterkomma eders majestäts befallning.
— Godt. Kalisch, du skall följa furstinnan hem;
general Radzivil skall qvarstanna en stund hos mig,
och nu ännu en gång, faren väl!
Kejsaren uträckte handen på nytt till afsked, och
furstinnan Nerinsky, åtföljd af baron Kalisch,
aflägs-nade sig. Radzivil stahnade qvar.
Tjugoandra Kapitlet.
Landtlnft.
Det var fem månader sednare.
Våren hade utbredt sig Öfver de finska trakterna,
medförande sin milda värme och sina ljusa, herrliga
nätter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
