Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alltsedan festen på Bergelmo hade hon funnit dei
omöjligt att springa ”ta fatt” med rättarens gosse eller
bygga hus af lera tillsammans med Lill-Elsa, hennes
vanliga lekkamrat.
Rättarens gosse hade fatt springa ensam, och
Lill-Elsa hade helt flat och förundrad tittat fram bakom
knuten, alldeles lagom for att se sin unga fröken
spatsera förbi lerhålan och rakt upp i skogen.
Under så beskaffade förhållanden var det ej godt
att veta, hvad man skulle taga sig till.
Om hon ändå hade haft någonting vackert att
vi sa dem.
Men tyst, hade hon ändå icke det? Jo, minsann,
huru kunde hon glömma det — hon hade ju Ranos
grotta helt nära intill, och dit skulle de gå.
Lugn i detta medvetande, trädde hon ut till sina
gäster, hvilka redan hade slagit sig ned på verandan
tillsammans med öfversten.
Båda blefvo förtjusta öfver att fa se henne:
Wla-dimir sade det, Georg tänkte det.
Wladimir tog genast plats vid hfennes sida och
talade så många vackra ord, som en femtonårig hjerna
kan uppfinna. Georg satte, sig deremot åter ned
bredvid öfversten och pratade allvar med honom, men
alltsom oftast flögo hans blickar till Lilli.
Han tyckte nästan mera om att betrakta henne
än att samtala med henne. Han kände sig nästan
mera förtrolig med henne, när de vexlade blickar än
när de vexlade ord.
Så förgick en stund af eftermiddagen under så
mycken lugn trefnad, som kan råda bland ett litet
sorgfritt sällskap på en vacker veranda, tills Lilli helt
hastigt erinrade sig det tilltänkta besöket i Ranos
grotta.
Att komma ihåg det och att föreslå det v*r ett
ögonblicks verk, och nästan lika hastigt var man
beredd att verkställa* det. > • ;
Öfversten gillade på det högsta förslaget, men
förklarade, att Lilli denna gång måste ensam blifva väg*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
