- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
194

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Georg kastade en dyster blick på sin kusin och
tänkte:

— Du skulle gifta dig med min lilla Lilli! Det
skall väl icke blifva något af.

Wladimir återtog.

— Om Lilli finge mig, så blefve hon för det
första friherrinnan Delvi och för det andra en af de
rikaste fruarne i hela landet. Och rik och förnäm vill
hon bestämdt gerna blifva. Hon har just sagt mig,
att hon tycker så mycket om sådana här gamla
praktfulla slott som Bergelmo.

— Åh, tig med ditt dumma prat!—afbröt Georg
och slog med vredgad kraft åran mot en klipphäll,
så att hon flög i stycken. — Jag tål sannerligen icke
att höra en pojke, som ännu icke är torr bakom öronen,
tala på det sättet.

— Du är icke stort äldre du och kan gerna hålla
inne med din öfverlägsna ton, — svarade Wladimir
förbittrad. — Men jag förstår, det är blotta tanken
på att jag kan gifta mig med Lilli, som harmar dig.
Det är icke svårt att se, att du också är kär i henne
och svartsjuk, för att hon så tydligt föredrager mig.

— Icke ett ord mera, — röt Georg, nu alldeles
likblek. Kufvad af en blick och ett ansigtsuttryck,
som han aldrig förut hade sett hos sin lugne kusin,
teg Wladimir och begaf sig straxt derefter tillbaka
uppåt slottet.

Georg deremot fortfor att vandra längsefter
stranden. Hans uppsyn var tankfull och mörk, hans rörelser
hastiga och nervösa.

Hans öga hvilade på trakten omkring, men han
njöt ej såsom fordom af dess skönhet; han såg den
knappast.

Det var skymning i hans inre, och dess slöja
utbredde sig äfven Öfver de yttre omgifvande föremålen.

Föregående afton hade han kännt den förvirring,
som en blick kan åstadkomma; nu hade han kommit
till erfarenhet af den oreda, hvari några ord kunna
försätta själen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free