Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är nämligen icke alla som förstå, att ett
skogvaktareboställe kan bHfva lika vackert som ett slott,
endast genom ett småleende af naturen.
Denna morgon gick en ung man, följd af en hund,
framåt gångstigen, som slingrade sig genom kullens
björkdungar nedåt skogen.
Mannen var klädd såsom en jägare och såg äfven
ut såsom en sådan. Hans välbildade ansigte var
sol-brändt, hans figur reslig och bredaxlad och hans gång
stadig och taktmessig. Han hade aftagit sin mössa
och lät den friska, rena morgonluften omfläkta pannan
och leka i hans yfviga, bruna hår.
Öfver hans ena axel hängde en bössa, öfver den
andra en skjutväska. Dessa båda sinnebilder af hans
yrke antydde, att afsigten med hans morgonpromenad
var mordisk.
Han hade begifvit sig ut i Guds fria, till nytt
lif vaknade natur för att sprida död och förderf, och
ändock lyste hans ögon så trohjertadt och vänligt, att
de nära nog kunde hafva lugnat en hare.
Morgonens svalka och naturens skönhet tycktes
lifva hans sinne; han blickade omkring sip glad och
leende, hans vidgade näsborrar inandades med
välbehag den friska luften, och när han trädde inom
skogens dunkla hvalf, böljade han att med stark,
välljudande stämma sjunga:
Morgon tändes, vinden rasslar
Mellan grenar, snåret prasslar
Under harens lätta hopp,
Fågeln qvittrar för sin sköna,
Ormen ringlar i det gröna.
Skogens verld har vaknat opp.
Med sin bössa öfver armen
Och sin flickas bild i barmen
Vandrar jägarn glad framåt.
Skogens unga fåglar lära
Houom sjunga om sin kära,
Och i sång han går sin stråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
