Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knakar i fingrarne; och de som vinna, de darra värre
än gamla procentare, när de skola skrapa till sig
pennin garne. Det finns visst sådana, som se något så
när lugna ut, men tunnsådda äro de. Faraobordet
har en stor förmåga att reta upp nerverna och väcka
vinningslystnaden; det vet till och med jag af
erfarenhet.
Ett föraktligt löje krusade Georgs läppar, och
han svarade med en ovanligt hård klang i rösten: —
Själen måste i sanning vara bra tom och hjertat bra
fattigt på ädla, djupa känslor, när man känner sig
underkufvad af någonting så lurapet som
vinningslystnad. De nerver, som faraobordet förmår upprefa,
hafva säkerligen aldrig varit skakade och frätna af de
qval, som uppstå af en verkligt hård strid i vårt inre.
— Säg icke så, Georg, — genmälde Kischry
godmodigt, — lidelserna, hvilka liksom slingra en
kedja omkring gröna bordet der uppe, äro
sammansatta af alltför många beståndsdelar, för att alla desBa
skulle kunna vara fördelaktiga. Tro mig, många ädla,
högsinnade hjertan hafva skälft i närheten af
Car-lotis bank, och många, hvilkas sinnen blifvit
grundligt hamrade af sådant der otyg, som du kallar
”djupa, ädla känslor”, hafva sökt den nervretning,
som faraospelet uppväcker, för att lära sig glömma
sina motgångar.
— Skaka ej på hufvudet och se försmädlig ut!
Hvad jag sagt är sanning. Jag är visst lättsinnig
och obetänksam samt på intet sätt böjd för att tränga
djupt in uti menniskosjälen och granska dess
rörelser och drifkrafter, men hvad jag ser och hör fastnar
stundom i sinnet och tviugar mig nästan ovilkorligt
till att draga en och annan slutsats. Jag mötte just
häromaftonen, när jag gick från Carloti, en ung karl
af mina närmare bekanta, en mycket bra pojke. Jag
frågade honom, hvart han skulle gå. — Till Carloti,
for att vinna allt eller förlora allt, — svarade han
och tryckte hård t min hand. Förvånad öfver det
besynnerliga svaret samt det ovanliga uttrycket i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
