Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var ett torrt tidsfördrif for en yngling
vid edra år.
— Det kan 8å tyckas. Jag har dock funnit mig
ganska väl vid denna sysselsättning och på intet vis
ledsnat dervid.
— Mycket besynnerligt, min herre, mycket
besynnerligt.
— Åh, hvarför det? Kan det ej vara lika
angenämt att inhemta tankar, hvilka äro tryckta, som
tankar, hvilka sägas?
Grefve Diebitsch torkade sin lorgnett, satte den
i ögonvrån och betraktade Georg noga; derpå sade han:
— Min herre ämnar säkerligen blifva professor?
— Nej, jag ämnar gå in vid corps diplomatique.
— Jaså, ett mycket lyckligt val. Min herre,
jag gratulerar er och Önskar, att ni måtte skörda
mycken framgång.
Grefve Diebitsch bugade sig åter förbindligt,
derefter svängde han sig om på klacken och gick
sin väg.
Georg såg bestört efter honom och undrade,
hvarför han så plötsligt hade afbrutit samtalet.
Några minuter derefter uppfångade hans skarpa
öra följande samtal mellan grefve Diebitsch och
Wla-dimir. Grefven yttrade:
— Är du slägt på nära håll med den der svarta
herrn, som du nyss presenterade för mig?
— Nej bevars, — svarade Wladimir, — vi äro
slägt på så långt håll, att jag ej ens har reda påt
huru det förhåller sig med saken. Han är född i
Frankrike, der hans föräldrar dogo i största armod
samt hade den artigheten att lemna sonen i
testamente till min far.
— Håhå-ja, skönt testamente; hade jag fått ett
sådant, så fruktar jag, att jag hade låtit förklara mig
för urarfva.
Båda skrattade i kapp åt detta lyckade infall;
derefter återtog Diebitsch:
— Det var i alla fall en grufligt tråkig menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
