Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
evighet och det roliga allra minst, så slutade
polo-näsen långt innan de talat ut, och Georg blef
af-dankad, hvilket var särdeles obehagligt, men skulle
hafva varit det ännu mera, om det ej skett med en
lätt handtryckning och en vacker blick, hvilka båda
saker betydde så mycket som: ”Fortsättning en annan
gäng”. •
Häraf något så när tröstad, äsåg han temligen
kallblodigt, huru Lilli bortröfvades af en annan, och
derefter började han att tänka på olämpligheten af att
i Lillis närvaro visa sig tafatt och bortkommen i
säll-skapslifvet.
Denna tanke med sin lilla anstrykning af förlåtlig
fåfänga hade till följd, att han med en glad och
lycklig varelses hela djerfhet började se sig om efter
någon, på hvilken man kunde lägga beslag, och som
allting går bättre, när man är litet vimmelkantig af
lycksalighet, än när man nedslagen hänger hufvudet
och skickar sitt glada lynne till Cayenne — så
lyckades nu hans bemödanden.
Han fick dansa nästa dans med en temligen ung
flicka af ett ganska oklanderligt utseende, och
derefter fördjupade han sig i ett mycket lifligt samtal med
en liten ljus herre med stora glasögon.
Sedan — något längre fram på aftonen — fick
han åter dansa med Lilli och denna gång njuta af
lycksaligheten att lägga sin arm omkring hennes lif,
hvilket han gjorde med mycken kraft.
Således — liksom i nattens mörker stjernorna
blänka fram — så efterträddes den första dysterheten
i hans sinne af en klarhet, som tycktes utsprungen
från sjelfva paradiset. Kärnan i denna klarhet var
belåtenheten med sig sjelf och med hela den öfriga
verlden.
Georg var belåten med Lilli, som, efter allt hvad
han kunde märka, fortfarande älskade honom, nöjd
med sig sjelf, som hade kunnat förvärfva sig en så
skön och förtjusande flickas kärlek, och tillfredsställd
Baronerna Délvi. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
