Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lertid ryckt fram med mitt frieri, innan den unga
damen afreste till Petersburg.
— Tror du icke, att jag ville det?
— Nå, hvarför gjorde du det ej då.
— Gubben, far hennes, ville ej höra talas om
någon kärleksförklaring, förrän flickan fyllt 18 år.
— Och du rättade dig lydigt efter denna
tillsägelse ?
— Hvad ville jag göra. Nog sade jag ibland så
mycket, att flickan borde hafva förstått mig, ocb det
gjorde hon nog äfven, fastän hon af koketteri eller
blyghet ej låtsade begripa någonting.
— Och när tänker du rycka an?
— Nu kan det ske när som helst, ty den
vigtiga födelsedagen är öfver, men jag tänker först reta
hennes fåfanga litet.
— Det är klokt. På den vägen måste du
ovil-korligen lyckas.
Arthur smålog slugt, nickade uttrycksfullt åt
Maritschy och lemnade fönsterfördjupningen.
— Usling, — tänkte diplomaten, och följde sin
vän med blickarne, — halftannat år efter en så
förfärlig händelse, som slutade din första makas lif, står
du på vippen att gifta om dig, att åter förgifta en
ung, skön varelses lif. Och du skall lyckas, ty du
har den qvinliga fåfängan till din bundsförvandt.
Ömkliga menniskoslägte, hvad jag föraktar dig! Ur
ditt bröst förmår ej mer någon ädel stämma att tränga.
Jag afskyr dig, och det enda nöje du bereder mig är
att skåda ryckningarna af dina usla passioner ... Det
är mitt studium... Ödet har sjelf gifvit mig det.
Jag tycker om att se en varelse darra på spetsen af
ett futtigt bekymmer. Det är min menniskokärlek.
En gång trodde jag på en annan sådan. Det var den
tiden, som jag var ung och hade någonting varmt i
venstra sidan. Hvem skulle nu tro, att jag någonsin
har haft någonting sådant. Men det är också mycket
längesedan. — Mycket, ja, och jag borde alldeles hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
