Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Just i detta ögonblick öppnades salongsdörrarne;
en betjent visade sig på tröskeln och yttrade
— Baron Georg Delvi frågar, om han far göra
sin uppvaktning hos herr öfversten och nådig fröken?
IJjugotredje Kapitlet.
Georgs besök.
Denna oväntade händelse gjorde Lilli så
förvirrad, att hon i början ej kunde frambringa ett enda ord.
Den täckaste rodnad färgade hennes ansigte och
lät Arthur ana den hemlighet, som den unga flickan
för några ögonbliok sedan vägrat att gifva honom del
utaf.
— Ni ser förvirrad ut, min fröken, — sade han
hånfullt, — låt ej min närvaro på minsta sätt besvära
er! Den unge mannen är mig väl bekant, han är min
frände och fosterson, och ingenting kan vara lämp->
ligare, än att han just nu gör sitt besök. Således
hoppas jag, att ni tager emot.
Han bockade sig för Lilli, derefter vände han sig
till betjenten och sade:
— Bed baron Delvi stiga in!
Det säges att kärleken är uppfinningsrik —
svartsjukan är det kanske ännu mera.
Arthur Delvi fick det infallet att, så fort
betjenten stängt dörren, kasta sig ned bredvid Lilli och
fatta hennes hand. Hennes försök att lösgöra sig voro
fåfänga — hennes böner, att han skulle stiga upp,
likaså. Han smålog endast och sade:
— Blott ännu en salig sekund vid edra fotter,
dyra Lilli!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
