Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Har du aldrig smakat denna underfulla känsla,
bredvid hvilken allting annat blir så fattigt och
obetydligt?
Kunna blickar, som stråla af gränslös kärlek ej
vara dig lika dyrbara som liflösa, gnistrande juveler?
O, Lilli... det finnes bättre lycka vid ett bröst
så varmt som mitt än ute bland den bullrande hopen.
Den skall öfvergifva dig, men det skulle jag aldrig
hafva gjort. Ännu vid grafvens rand skulle min arm
»tödjande hafva räckts mot dig, ännu i den kyliga
dödsminuten skulle min blick med den sista kärlekens glöd
hafva sökt dig.
I detta ögonblick knackade det på dörren, och
nästan omedelbart derefter steg Michael Kischry
varsamt öfver tröskeln.
— God morgon, bror lilla — helsade han, —
jag hoppas, att allting står val till med dig.
— Fullkomligt, — svarade Georg torrt.
— Fägnar mig, så mycket mer, som jag fruktat
motsatsen, enär du i flera dagar har uteblifvit från
föreläsningarna.
Georg skiftade färg.
— Dertill har jag naturligtvis haft mina skäl, —
svarade han snäsigt.
— Derpå har jag ej en minut tviflat; men som
jag ej känt dessas närmare beskaffenhet, så har jag
fruktat för sjuklighet eller något annat sådant der
ledsamt otyg.
— Jaha, det var verkligen ej så orätt tänkt; jag
har ej, när jag tänker noga efter, varit egentligen frisk
under flera dagar. Jag har känt mig feberaktig, och
blodet har varit i jäsning.
— Hm ... ett mycket otrefligt illamående; du är
visst ej riktigt återstäld ännu?
— Jo, har jag ju sagt dig.
Kischry smålog, kastade sig sjelfsvåldigt i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
