Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvi mötte jag dig åter, glänsande stjerna? Hvi
såg jag åter de kära, ädla drag, dem en himmelsk
konstnär mejslat i himmelsk marmor?...
Svarta, förtärande qval!
I sliten fiber efter fiber från mitt hjertas
rötter... Döden mig med ens!... I grafven ligger
glömskans bårtäcke. .. derunder vill jag hvila,
-*]| Min kraft är bruten... hon bröts i sin vår.
^Min fröjd var en ros, som växte så skön inom
det trogna bröstet... Nu ligger hon vissnad och blek.
För svek och fiärd föll hon ett offer.
O, hvi kunde ej den glödande hängifvenhetens
eld skattas lika högt som praktens glans?
Hvi kunde ej hjertats tro och kärlek resa ett
tempel, lika dyrbart som verldens beundran och tomma
bifall ? ...
Tjugoåttonde Kapitlet,
Herr Maritschy.
En vecka efter dessa händelser spatserade Arthur
Delvi till legationssekreteraren Maritschy, som var
sysselsatt med förberedelserna till en resa.
— Fästningen har gifvit sig — yttrade baronen.
— Nå, jag gratulerar. Du segrar öfver allt.
— Åhja, men det här har stått hård t på.
— Har flickan haft ett annat tycke?
— Ja.
— Jag förstår, din älskade brorson.
— Alldeles.
— Men fåfängan har nu som alltid segrat öfver
kärleken; den fattige älskaren fick vika för den rike.
— Maritschy hån log.
— Ja, han har fått vika; men emellertid önskar
jag att så snart som möjligt få ett dugtigt stycke
land mellan min flioka och den fördömde pojken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
