Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes blick sökte dervid Fernandos.
I detta ögonblick fyllde samma känsla bådas bröst.
Det var en djup, passionerad kärlek, hvilkenlikt
en elektrisk ström förenade båda dessa eldiga varelser
och lät dem erfara likartade och liktidiga
sinnesrörelser.
Anita slöt sin sång med tårar i ögonen och räckte
guitarren till Fernando.
Han förstod den stumma uppmaningen, slog an
några ackorder och sjöng följande:
Fernandos säng.
Ditt öga är den stjerna klar,
Som skingrar mörkret i mitt sinne.
Mitt hjerta du för evigt har,
Och ingen annan finns derinne.
Min tro står fast som alpens fjäll,
När solen ler, när stormen rister
De hällar grå i dyster qväll.
Jag älskar dig, tills hjertat brister.
Och skola än vi skiljas här,
Och ej ses mer igen på jorden,
Så tänk dock, lilla vännen kär,
Att din för evigt jag är vorden!
Han tystnade och lutade sig ned mot guitarren.
Som han satt i skuggan, hade hans ansigteicke synts;
det var endast den lätta darrningen af hans röst, som
hade förrådt hans djupa rörelse.
Constantin och Radzivil hade sagt farväl till Anita
och vandrade, följda af Fernando, hem till sitt logis.
— Nå? — var allt hvad den sednare sade, när
de kommit ut på gatan.
Frågan i det lilla ordet uppfattades genast.
— Hon är hänförande, — svarade Constantin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
