Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obekanta rymden; det var någonting annat, som
återhöll honom, men hvad det var kunde han ej förklara.
Kanske var det eden, som han svurit, att offra lif och
blod för frihetens och rättvisans sak, kanske var det
en sista qvardröjaude gnista af hopp att allt ännu en
gång kunde ljusna.
I så fall vore hoppet verkligen bra seglifvadt.
Han hade så tydligt kännt, huru det hadeblifvit
krossadt.
Hvad kunde han väl också nu egentligen hoppas ?
Kärleken var död, och äran egde ej längre något värde
för honom. Det enda, som återstod honom, var att gagna
menskligheten, och deråt hade han äfven invigt sitt lif.
Att lefva för att gagna en mensklighet, hvilken
han tyckte sig vara någonting skyldig, att lefva för
att vara medborgare i ett samhälle, som icke hade en
enda verklig fröjd att gifva honom i utbyte för hans
arbete — detta var hvad som väntade honom.
Här i den stora, stela staden skulle hans dagar
försvinna, här, skild från allt som framsväfvat i hans
forsta ungdoms leende dröm, skulle han ensam med
regelmessiga, långsamma steg vandra fram mot sin graf.
Ja, långsamma i sanning! Huru lång hade icke
endast den nu tillryggalagda delen af sommaren
förefallit honom, denna sommar, som han hade drömt sig
så annorlunda, som han hade hoppats få tillbringa
fjer-ran från den stora, qvalmiga staden!
Ack, hvarför blef det ej så?
Huru skönt skulle det ej hafva varit att efter
årslånga mödor fått svärma i den herrliga fosterbygden,
— svärma — ack ja, men ej ensam, utan
tillsammans med henne, som gifvit dubbel poesi åt den
sagolika naturen deruppe!
Men nej, derpå fick han ej tänka mera, han fiqk
ej jemföra hvad som var med hvad som kunnat vara.
Han måste åter bemanna sig och fatta mod för
att lefva — det var kanske tapprare än att våga
språnget in uti den der okända rymden. Noga
räk-Batonerna Delvi. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
