Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är smärtan, hvad är lifvet, hvad är döden mot en
minut såsom denna?
Yi skola skiljas — och tiden skall hädanefter
bringa dig mycket; men en gång har du varit äldkad.
Du skall sakna mig; men en dag skall du
måhända mest sakna mitt hjerta. — Hvilken salighet
att få sluta min arm omkring dig! — Nu, just nu,
borde man döda mig.
Du gråter, älskade; det får du ej. Jag har
lef-vat, jag har älskat. Och nu skall jag dö. Det är ju
alltsammans.
— Du dör och tror att jag skall lefva.
— Ja, dyraste, gif min en kyss. Sorgen
dödar ej — —
— Vet du, innan jag såg dig, skrattade jag åt
kärleken och tyckte, att man gjorde alltför mycket
väsen deraf. Jag var nästan trött dervid, innan jag
visste hvad det var. Det var ju löjligt! Men nu, ja
nu vet jag, att det är hufvudsaken. Kärleken är
lif-vets, fröjdens, .smärtans oändlighet; han är tidens
ljusbrytning och allt är ju smått bredvid honom.
Om jag hade fått lefva, så skulle jag försökt att
göra dig lycklig. Jag är ej så fattig, som vi hafca
trott. Kan du tänka dig, Lilli, att det egentligen är
jag, som är arftagare till Bergelmo.
— Du?
— Ja, just jag, min fröken, der står min far;
fråga honom, om ni ej litar på mig.
— Jag litar visst på dig. Ingenting är
naturligare, än att du skulle blifva herre i ett sådant der
stort, dystert slott som Bergelmo.
— Ack, Lilli, jag skall aldrig blifva herre der.
— Ja, det är ju sannt; man vill döda dig, döda
dig. 0, jag kan icke fatta annat än allt detta är en
förfärlig dröm. Säg, Georg, är det icke så?
— Nej, min Lilli, vi skola skiljas åt för en liten,
liten tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
