Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Här är fråga om en mans lif, och det måtte
vara för mer änin kejsares sömn, — utbrast då
främlingen förbittrad och slet handsken af sin venstra hand
samt drog af fingret en guldring, hvari en glänsande
smaragd sågs infattad.
Känner ni denna? — frågade han
kammarherren.
— Ja, det är kejsarens signet, — svarade denne
bestört.
— Så är det, och i kraft deraf upprepar jag
min begäran om företräde hos hans majestät.
En halftimme sednare stod främlingen inför
kejsaren.
— Sire, — sade han och böjde vördnadsfullt sitt
hufvud — flera år hafva förflutit, sedan ni en mörk
vinterafton på gatan Jelognaja bortskänkte en ring.
Denna ring var åtföljd af ett löfte.
— Sannt, — svarade Alexander, — jag erinrar
mig det.
— Sire, jag är här för att bedja eders majestät
att igenlösa sitt löfte.
Främlingen drog smaragdringen ånyo af fingret
och räckte den till kejsaren.
— Ah, det var då ni, min herre, jag är glad
öfver att en gång få återse er. Begär, hvad ni vill.
Kejsaren skall icke bryta sitt en gång gifna ord. Hvad
önskar ni?
— Nåd, sire, nåd för Georg Delvi.
Ett moln flög öfver Alexanders panna.
— Hvarför just detta ? — sade han med en suck.
— Sire, jag måste rädda donne unge mannens lif.
En helig skuld fordrar det.
Kejsaren svarade icke ett ord, men betraktade
främlingen uppmärksamt. Derpå gick han in uti sitt
kabinett, hvarest han med egen hand skref Georg
Delvis benådning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
