- Project Runeberg -  Dikter. Samling 1 /
114

(1890) Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Med ens hon reser sig upp från stolen:
„Jag är en dåre! Det är för sent. —

Du må ej detta som tvekan tyda.

Jag får ej stirra mig blind på solen,
ty jag, den äldre af oss, är den,
som måste hafva besinning än.

Jag känner domen, som jag bör lyda,
och får ej hoppas på någon annan“.

Hon lutar hufvudet mot hans bröst,
och ömt han kysser den bleka pannan.
När dolda tårar hans blick förblinda,
hon hviskar rörd med sin mjuka röst:
„Ack, stode tusende kring oss här,
jag om din hals ville armen linda,
att visa dem hur jag har dig kär.

Jag älskar dig, medan än en gnista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdikter1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free