Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstruktionsautomation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En plan över koordinerad konstruktionsautomation.
Avsikten med projektet är att bygga in den nuvarande
servicen i ett mera avancerat och ambitiöst system, som
utnyttjar en datamaskin för att lägga ut och optimera placeringen av
logiska kretselement i deras fysiska omgivning, dvs,
kretskorten och de stativ där de byggs in. Det nya systemet
kommer att producera den nuvarande dokumentationsservicen och
instruktionerna för förbindningsmaskinen samt även logiska
scheman, som ritats automatiskt under datamaskinkontroll.
Den teknik, som kommit till användning för projektets
optimeringsaspekt, kan allmänt beskrivas som följer.
Register iordningställes med förbindelsedata och de
standarddata, som berör de fysiska och elektriska begränsningar,
vilka orsakas av kretskorten och förbindningmetodiken. Med
användning av dessa data utför datamaskinen en serie
matematiska beräkningar för att ange fördelningen av element
till de kabinett, som står till förfogande, placeringen av
element till kretskort eller moduler inom de
utrymmesbegräns-ningar, som kretskorten orsakar samt de framräknade
förbindningarna mellan olika element.
Fördelnings- och utplaceringsmetoderna är ganska lika
-kriteriet på optimalt resultat är så få ledningsdragningar som
möjligt mellan de olika kabinetten och så korta förbindningar
som möjligt mellan de olika kretskorten. Mari har vunnit
erfarenheter i användning av ett flertal algoritmer genom
att undersöka små experimentella
mellanförbindningspro-blem. Resultaten av experimentarbetena, som hittills har
utförts, visar att mycket betydande reduceringar av de längsta
förbindningarna kan göras på bekostnad av de kortaste - som
gott kan tåla de små ökningar det är fråga om.
Dirigeringsproblemet omfattar tilldelning av tillgängligt
utrymme åt mellanförbindningar mellan element med hänsyn
tagen till de begränsningar, som orsakas av den använda
konstruktionsmetoden. Dessa begränsningar inkluderar för-
bindningsmetoderna och erfarenheter har vunnits i både
manuellt virade förbindningar och numeriskt styrda processer,
samt spårförläggningsteknik.
Grafisk återgivning
Det har under någon tid stått klart, att inbegripandet av
logiska scheman i varje automatiseringssystem för
konstruk-tionsändamål skulle vara önskvärt, emedan det skulle
eliminera både ritningsfelen och de tidsförluster, som orsakas av
framställandet av aktuella ritningar, när någon
konstruk-tionsändring utförts.
Innan någon datamaskinorienterad plan kan utvecklas, är
det dock nödvändigt att bestämma formen för dessa scheman.
Det finns i realiteten två utgångspunkter, när det gäller
beskrivningen av logiska kretsar — en är en organiserad lista
över mellanförbindningar och den andra ett schema med
standardsymboler och förklarande anmärkningar.
Den förstnämnda lösningen kan inte, trots att den är
enklare och följaktligen lättare framkomlig, anses vara helt
tillfredsställande, för man kan inte i någon större
utsträckning utnyttja teknikerns intuitiva resonemang, när det gäller
att söka fel.
Den andra lösningen, som ger fullt spelrum för denna
förmåga, är dock en mycket besvärligare nöt att knäcka,
emedan varje program måste kunna sammanställa ett schema
i överensstämmelse med alla ritkontorsrutiner och även
skänka ett rationellt bidrag till den grafiska informationen.
Av dessa orsaker har en grafisk datauppställning fastställts,
så att dessa synpunkter kan bli beaktade i varje schema
tillsammans med de symboliska beteckningarna. Hittills har
jämförelsevis ringa arbete lagts ned på denna aspekt på kon-
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
