Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liten berså i trädgården, som hon själf
anlagt, och en stor, söt Gud, som hon
trodde på.
Och ändå trodde hon nästan att hon
trodde ännu mer på Frida Lackau, väninnan
och skolkamraten, hur syndigt det än var.
Hon kände inom sig, att för Frida kunde
hon gladt gå i döden; ja, hade Frida på
allvar kräft en gudsbespottelse af henne —
hon skulle, vid Gud, ha bespottat! För
all del, ett sådant kraf var fullkomligt
otänkbart, en orimlighet. Men hon skulle,
vid Gud, ha gjort det! Och sedan kommit
till helvetet.
Så rörande hängifven var fröken Siri Vett.
Nu gömde hon sig och sin hängifvenhet
i bersån, tillsammans med kattungen och
en bukett blommor; porslinsansiktet gömde
hon då och då i buketten. Däremellan
stirrade hon oskuldsfullt ut i lifvet, det vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
