Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på det viset, när jag i våras en dag for in
till Vasa med bantåget, att i vagnen satt
ett par kvinnor, eller fruntimmer, jag gaf
inte synnerligt akt på dem, för i allmänhet
brukar jag ha tankarna på andra ting. Men
just som de skulle ge sig af tillsammans
hörde jag den ena säga med tårkvald stämma:
ja, den Frida Lackau, hon är kärleken, hon
är lycklig i Gud! Bara det sa’ hon. Och
så ogement lite’ behöfs det, när man som
jag har ett sårt ställe invärtes. Två gånger
tog jag om orden för mig själf: jasså —
lycklig i Gud, lycklig i Gud. Sannerligen,
den lyckan har jag aldrig erfarit! Hvaraf
kan det komma sig? Är det för att jag inte
tror på mänskorna, inte kan tro på dem?
Är det möjligt, det? På Herren Gud litar
jag se’n fjorton år tillbaka, fast och
orygg-ligt, men inte på mänskorna, hur många
tusentals olika jag än råkat, nästan af alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
