Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hemligheten af ett segerrikt lif. Ja, ja,
sannerligen — syster Frida är utkorad!»
Glöden i hennes inre flammade till, extasen
väcktes, hon riktade blickarna uppåt och
höjde sina knäppta händer:
»O, min käraste brudgum, Jesu Christe,
Du renaste kärlek, Du lifvets Herre! Jag
tackar Dig för den ljuflighet Du skänker i
så rikt mått, jag är under Ditt beskärm,
jag känner det, jag känner att Dina armar
omsluta mig, att Ditt väsen utfyller mitt.
Dig till ära och pris i evigheternas evighet!»
»Amen» — sade Hennerson sakta, hatten
höll han andäktigt för ansiktet. Strax därpå
lika sakta, med djup rörelse: »Fastän jag
nu går för denna gång, så liksom lämnar
jag syster Frida aldrig mer. Emellertid
behöfver syster Frida få hvila.»
»Nej, nej, jag är inte alls trött . ..»
»Det har varit mig till outsäglig båtnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
