Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifver vers — del sista antagligen sviter
efter en liten knäsvaghet för kvinnor, fastän
rent platonisk. Dessutom har han en led
borta på vänstra handens ringfinger, eller
livar det nu var, del ville han ha påpekadt.
Förvånar ni er öfver att jag fäst mig vid
honom, så lat mig tala i liknelser, och ni
ska’ genast förstå mig. Det är nämligen
fallet. . . ja . .. allhekanta, stora
ulsiklsland-skap, ni vet, dem hrvr jag mig inte om, jag
passerar dem kallsinnigt, upptäckarglädjen
är mig på förhand heröfvad. Men i ett
vanligt. obeaktadt stycke natur, där njuter jag
af alt ha ett lyckligt öga för den
svårtillgängliga cliarme, som undgåll andra. Och
inför mänskor på samma vis. Hvad angå
mig intelligenta berömdheter? Enkla,
undangömda själars sällskap har alltid skänkt mig
en utsökt vederkvickelse, ofta kväll efter
kväll, under tankfull dvaln ... i väntan pa
den enda, underligt lefvande limmen bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
