Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anletsdragen ljusnade. Han gick ifrigt till
skrifbordet, satte sig, fann brefpapper,
doppade pennan:
Det slår mig i kväll helt oförhappandes,
lille Konon Kristoffer, huru på mitt vis varmt
jag är fäst vid dig — i alla fall. Hvarför
skulle jag icke genast bekänna det? Tack
för din vänfasthet! Och sök upp mig, när den
stora irrfärden är ändad, hör du! Vi ha att
tala om kärleken, hör du. Den riktiga
den som aldrig förtviflar, aldrig förtröttas.»
Han glömde att teckna namnet under,
men förseglade högtidligt kuvertet och skref
utanskriften. Handstilen knappt läslig.
Därefter ringde han på madammen. Och
lyssnade. Del beredde honom fortfarande ett
alldeles särskildt nöje all höra unga
Hildemars rop: Hej, hej, moster!»... åtföljdt af
ett energiskt dunkande med kryckkäppen i
golfvet, såvida hon icke var inom räckhåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
