Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tomas Indal hade stort försprång. Efter
några minuters dvala i den starka värmen
inne i kammarn, hade han plötsligt
vaknat oeh famlande smugit sig ut, drifven af
en oro och en ångest, som beröfvade honom
nästan all sans och erinringsförmåga. Icke
ens hvar han hefann sig visste lian denna
gång. Men en häst gnäggade någonstädes
i närheten — och hammarslag, hammarslag
— alltså inte ditåt, en annan väg, det gällde
att undfly mänskor och mänskors boningar.
Han gick krokig, med händerna för öronen,
lyfte benen högt och trampade försiktigt i
den lösa snön som om han fruktat alt
väcka någon. Mig spärrar man inte in,
nej, ännu är jag på fri fot», mumlade han.
Djupa fotspår utvisade hvar han gått fram
öfver isen, först i en lång, slingrande båge,
förhi några kullriga klippref, sedan rätt ut
mot hafvet.
Härunder gal’ angesten småningom vika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
