Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägledde stegen. En tolvårig flicka bad att
få säga »farbror». Han nöp henne i kinden
och myste: »Gärna, söla barn, men jag
minns inte vad du heter.» En lekfull
journalist tog sig för all intervjua — det gick
genast i kras, mannen stötle på hårt
motstånd, malmprov ur tankarnas borrhål, del
kuäckle honom. Jag däremot gick omkring
med höghurel huvud och anförtrodde
vemhelst som ville höra del: Samuel Cornelius
Lackau är min ungdomsvän, min mentor,
mitt allt. Över mig, ringa lanljunkare,
föll dymedelst ett mall återsken av hans
framgångar.
Anslallens direktör var välviljan
personifierad. Och vällevnaden. Och väldigheten.
Hans hälsningsgesl vid morgonmölel fösle
undan alla ens bekymmer som löjliga
fantom, hans grandseigneur-hugning till godnatt
blev en tilldragelse som jag drömde om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
