Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har . . . jag är särdeles varmt fäst
vid Leo Lewenhull», viskade han. »Min
svärson, Gundöbaronen. Och det fastan jag
nogsamt iakllagit en någol väl l)lodfull . . .
njutningslystnad . . . och anat diverse små
. . . snedsprång måhända. Ack jag förslår
så utmärkt hans sinnesart, liksom han
min, vi är ståndsbröder! Dagmar handlar
nobelt, det kan du begripa, hennes kärlek
är av Högsta llang, ställer sig suveränt i
vägen om Guds ombud, döden, helt apropå
går och fikar efter makens liv. Och den
kärleken säger stilla: Jag lever, jag trotsar
dig, jag är starkare än du. — Klas, mitt
gamla hjärta hör orden och fröjdas, hör
känslans oföränderlighetsklang och fröjdas
än mer. Men det hjälper inte. Nej det
hjälper inte. Gud behöver oss, sa jag dig
en gång, Gud behöver oss en masse . . . för
sina nya funderingar, Han har god tid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
