Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu? Stadsbornas »allas vår
Margit» har ofta tilldragit sig
uppmärksamhet. Redan dagen efter hennes hemkomst
förklarade några titulära farbröder, som
för tjugo år sedan varit i Marstrand eller
på kontor i Hull, att det fortfarande låg
någonting sträft, kantigt och
besinningslöst i hennes rörelser — detta hade de
icke väntat — hon hade ju varit i
pension. Herre Gud, den Margit! Stundom
var hon häjdlöst uppsluppen, och
skrattade då både högt och ihållande —
dansade ovant, men trodde muntert att det
nog skulle ge med sig som alt annat. I
promenaddräkt tog hon sig ståtlig ut.
Anletsdragen voro icke regelbundna, men
mycket behagliga — doktor Mylläri
vidhöll envist att hon »vuxit ifrån sig ...
jag har ju skött henne» — och eftersom
hon emellanåt klädde sig en smula
öfverdådigt, samt var rask och frimodig i sitt
sätt, blef hon snart en afgjord gunstling
hos herrarna. Detta antydde hon själf
en gång, skrattande, med tillägget: »men
så tycka äfven flickorna att jag är
taktlös».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>