- Project Runeberg -  Allas vår Margit. Småstadsskildring /
18

(1893) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

djupt in i ett hörn af Margits bekväma
soffa, riktigt vågade tro på en sådan
möjlighet, vågade hon samtidigt ett diskret
litet leende, i det hon sporde:

»Jag får väl inte säga du? .. eller
hur?» Hon betonade ofta ett eller flera
ord särskildt.

»Jo, gärna.»

Detta var inledningen.

I videbersån, dit toddybordet blifvit
inburet, kunde befallningsmannen icke
låta bli att säga sin mening rent ut: att
Sedegren varit tämligen obelefvad, och
att det främmande sjåpet såg tusan så
ohälsosamt ut. »Hvem bad henne sticka
tårna i vägen! Inte jag.»

Herr Edvard kände sig plötsligt helt
intim och jämnårig genom att häjdlöst
instämma såväl i beskyllningen som i
skrattet, hvilket senare kulminerade just före
andra koppen te; brickan afvisades med
vänliga nickningar — studenten tog dock
ett af småbröden.

Det sades i allmänhet om stadens
student, att han var mycket lofvande.
Eör resten gjorde han just ingenting.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:57:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmmargit/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free