- Project Runeberg -  Ödlan. Ett skådespel /
79

(1908) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lorar modet att själf vara uppriktig. Och på
mina frågor svarar du inte, bara bryter af —
allt blir så osäkert, till sist kan det hända att

jag helt förstummas. Frivilligt har du aldrig

öppnat ditt hjärta för mig. Inte ens om din
sjukdom för några år se’n ...

Alban

(häftigt)

Sjukdom? Jag var den gången lika frisk
som nu — om det är det du syftar på?

Men därförinnan, därförinnan ... nej, nej ...
(tvingar sig med synbar ansträngning att vara lugn)

När jag spelar för dig, Elisiv, och det vill

jag, därför bad jag dig komma ...

Döljer jag något? Hvad skulle det vara,
tror du?... jag vet ju ingenting. Lifvet talar
så osammanhängande till oss, därför att det är
okunnigt. Jag har alltid tänkt mig de lefvande
som små, små, flämtande lågor, utan lyskraft
— de döda däremot, gnistorna från dem, som
slocknat i draget från Den stora Elden ...

(Blicken beslöjad, likasom fjärrskådande)

Tänk — de döda! Ingen, ingen bekännare
på jorden kan vörda deras andar mer ödmjukt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:57:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmodlan/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free