- Project Runeberg -  Ödlan. Ett skådespel /
152

(1908) [MARC] Author: Mikael Lybeck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När Adla kom in, gick hon först fram till
sängen. Dit. Jag satt där du nu sitter.

Och så med ens slod hon framför mig —
här. Hon andades häftigt, böjde sig ner emot
mig. Jag gaf akt på hennes rörelser... det
smidiga, smygande, som bara enerverat mig.
Men tillika: hur musikaliska! Det slog mig,
det har jag aldrig förut haft intryck af. Och
ändå är det så påfallande. Så naturligt.

Ben

Annars lär ju det öfvernaturliga vara ditt
gebit... hva’?

Alban

(utan att fästa sig vid afbrottet)

Hur det förändrade! Hela gestalten blef
till musik för mig: halsen ... bröstet... höfterna.
Hon bar en lös dräkt, nästan idel tunna spelsar,
jag tyckte mig förnimma linjernas spel i mjuka,
böljande rytmer. När hon andades. Och i den
tysta, nattliga limmen hörde jag liksom en
blodets hymn till lifvet brusa genom hennes
ådror.

Ben

Hm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:57:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmodlan/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free