Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Christian Karl Josias Bunsen, Adeles blyga
amour, honom som du härbärgerade och
hjälpte under ett par påskveckor. Då en
lovande yngling, nu en notabilitet, en man
av hög rang, har varit ministerresident —
Jag innehar visheten. Det är mig nog.
Återtar sin förra plats.
Du förstår: mina krafter ha inte använts
mig själv till godo utan helt ägnats
mänskligheten, en visserligen fruktansvärt imbecil
mänsklighet. Vad jag skrivit är
ovederlägg-lig och klar sanning, därför dör det aldrig,
det lever, lever, lever. Själv är jag. . .
(stryker sig tungt över pannan) ja själv är jag ju
mycket ofullkomlig, jag har bara förmått
framställa idealet, inte förverkliga det i min
livsvandel. Men åtminstone mitt
intellektuella samvete är rent, till de filosofiska
förrädarna hör jag inte.
Ett avlägset tornur sl&r tre dova slag. Den gamle
lyssnar — spritter skrämd upp ur stolen.
Vad var det? Vad var det? (Lugnare) Ah,
jag glömde! . . . jag vet ju: det är tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
