Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är förborgadt; därom ägde jag ingen
upplysning att lämna henne. Just förut hade
vi två gamla, vi barndomsvänner, gjort upp
vårt mellanhafvande, och det tog inte lång
tid, fastän det varat en människoålder.
Hon har ju förmågan att uttrycka alt i en
enda blick, hon — ja, Herre Gud, hvad
är jag inte skyldig henne!»
Det är så mycken, länge och mödosamt
undertrykt rörelse att söka dölja, därför
dröjer fortsättningen —
»Naturligtvis . . . jag är ingen väft af
sorgen, däri liknar jag de flesta; dock
nöd-gas jag medge, att den någon gång har
nästan gudom öfver sig. Jag inser till fullo,
och jag har alltid insett det, Robert, att
din far ... att han i alla afseenden var
långt värdigare den stora, stora lyckan . . .
och det sökte jag visa honom — altnog,
hvad hon därjämte varit för en ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
